Under solidaritetsarbetet med Vietnams folk 1964-75 spelade denna analysmetod efterhand en viktig roll för att förstå och förklara bakgrunden till kriget. Jag var själv aktiv i den processen som en av ordförandena för FNL-grupperna (DFFG). Erik Åsard, professor i statskunskap gav 2010 ut boken "Den sårbara supermakten". Den är kunnigt skriven och mycket läsvärd, men orsaker till krig, t ex Vietnamkriget, förklaras på " sedvanligt " statsvetenskapligt sätt med hänvisning till partipolitiska överväganden och spelregler. Presidenten och hans administration "överväger och väljer" att handla si eller så. De bakomliggande drivkrafterna saknas och tycks därmed inte vara så viktiga. Det är ytterligare ett exempel på en grund analys.
USAs president J.F. Kennedy sköts i november 1963 i Dallas, Texas. Vid den tidpunkten hade USA ökat antalet "militära rådgivare" från 600 till 17 000, men det var dock ej reguljära, stridande förband, snarare militär för CIA-operationer och träning av vietnamesiska legosoldater. Vice president L.B. Johnson tog över och året därpå besegrade han den hökaktige presidentkandidaten B. Goldwater. Denne ville skicka trupp till Vietnam, men Johnson lovade att ta hem "rådgivarna". I stället gjorde han tvärtom, och ökade insatsen till 540 000 man!
Det har spekulerats mycket kring vad Kennedy skulle ha gjort ifall attentatet 1963 hade misslyckats och om han omvalts 1964. Trots mängden av litteratur måste vi säga att det vet vi inte. Vid tidpunkten för mordet hade Kennedyadministrationen inte utarbetat några planer för Vietnam. Däremot vet vi att Kennedy " den liberala auran till trots " var en utrikespolitisk hök. Under valkampanjen 1960 angrep han den republikanska administrationen för nedrustning, och särskilt påtalades det s k missilgapet gentemot Sovjet. Under perioden 1961-63 ökade följdriktigt de militära satsningarna. Kennedy var också anti-vänster och en svuren anti-kommunist. CIA fick carte blanche att genomföra hemliga krigsföretag i 3:e världen, t ex invasionen i Grisbukten på Kuba 1961. Kennedy-administrationen delade helt säkert industri- och bankkapitalets synsättet att de nationalistiska och vänsterradikala strömningarna i den nyligen formerade Tredje Världen representerade en oerhört farlig situation; "den fria marknaden" hotades. Det gällde att stämma i bäcken före man hamnade i ån; de radikala i tredje världen skulle "hållas tillbaka" (the Containment Policy). Här börjar vi antyda konturen av en bredare och djupare orsaksanalys till kriget än den Erik Åsard erbjuder
Vietnamkriget slutade 1975 med ett fullständigt militärt, politiskt och ekonomiskt fiasko för USA:s del. Det kom att dröja till början 1990-talet innan USA förde nya storkrig, denna gång mot Irak (I), och ett omfattande luftkrig mot f d Jugoslavien, då man slog sönder mycket av Serbiens infrastruktur. Däremellan förde och underhöll USA ett stort antal mindre krig. På 2000-talet fortsätter de stora krigen, med anfallen på Afghanistan 2001 och Irak 2003 (II). Dessa krig har skördat fruktansvärt många offer, i synnerhet i Irak, med upp mot 1 miljon dödade och 4-5 miljoner flyktingar.
Krigen har gjort att diskussioner av begreppet USA-imperialismen åter blivit viktigt. Röda Rummet har föredömligt upplåtit spalterna till sådan debatt. Emellertid florerar nu en starkt förenklad syn på USA-imperialismen, en slags vulgarisering, även bland vänsterdebattörer. USA-imperialismen sägs nu mest styras av militära överväganden, som om den militära "svansen viftar på hunden". Är det så, eller är det hunden som viftar på svansen" Den här artikeln polemiserar mot den "militariserade" analysen av USA-imperialismen och presenterar vad som kan kallas ett försvar för en marxistisk analys. Med det menas en anknytning till analyser som Lenin (1917) och Magdoff (1968).
2. Den härskande klassen i USA
Vad menas med makt och vem har makten i USA" I den statsvetenskap som lärs ut vid våra universitet förhärskar en syn där makt och maktutövning sker via politiska partier, fria val och slutligen tillsättandet av en president och skapandet av dennes regering, med staber och utnämning av företrädare för departement. Denna presidentadministration kallas " om nu orden över huvud taget används " för de styrande kretsarna i USA. Det är exempel på en medvetet ytlig analys. Här försvinner frågan om ägandet och vad ägandet används till.
Det primära är ägandet, kontrollen och ledning av de stora transnationella koncernerna (TNC), andra stora företag, handelshus, finansföretag och banker " det är kapitalet. Dessa har till sitt förfogande ett antal maktmedel eller maktorgan, såsom politiska institutioner, handelsekonomiska institutioner med regelverk, biståndspolitik, militär kapacitet och resurser för ideologiproduktion
Den härskande klassen (styrande kretsarna) har ett antal gemensamma intressen, vilka konstituerar dem " just " som klass. De har därför all anledning att slå vakt om dem:- De lever ett ekonomiskt privilegierat liv, vilket ger möjlighet att växla in både socialt och kulturellt kapital (sensu Bourdieu)- De leder och försöker kontrollera ett par eller flera maktmedel- De har ett objektivt och gemensamt intresse att befästa den förhärskande ekonomiska ordningen
Denna ekonomiska ordning har varierat något under 1900-talet. Och kapitalismen har visat en stor förmåga att "inom vissa gränser" anpassa sig. Den historiska formen bestäms av styrkerelationen mellan kapital och arbete, konkret mellan arbetsgivare och arbetstagare/fackföreningar. Så har finanskapitalet stigit fram, i synnerhet efter 1980-talets avreglering av finans- och valutatransaktioner. Men stolarna är ofta utbytbara, och en VD i TNC kan senare sitta som VD för någon av de stora bankerna. Finanskrisen 2008-09 har accentuerat bankernas roll, och det är därför knappast förvånande att en författare i en antologi om krisen skriver: "The governments now work directly for the banks". Uppenbarligen skapar det hasardspel som tycks råda inom finansvärlden, motsättningar inom och mellan maktens kretsar. Systemets inneboende motsättningar driver ständigt fram kriser och "bubblor", som förr eller senare brister. Det för dock för långt att här reda ut frågan. Vi får i stället betona att det på ett övergripande plan finns en samsyn kring de spelregler som skall gälla i världen. Kring dessa spelregler samarbetar man och försöker befästa och bygga ut det vi kallar "Washington Consensus", dvs en form av förhärskande, ekonomisk ordning.
3. Makt och dominans
Det andra världskriget innebar att USA trädde fram som Västalliansens obestridde ledare, medan de gamla europeiska kolonialmakterna fick släppa både sin maktställning och - successivt, och inte sällan mycket ovilligt - sina gamla kolonier. USA:s maktställningen innebar också en mycket skarp positionering till sin forna krigsallierade, Sovjetunionen. Kalla kriget proklamerades visserligen formellt av Churchill, men det var symboliskt nog vid universitetet i Fulton i USA det skedde. Detta kalla krig fortsatte ända till Sovjetblocket kollaps 1989-91, även om höjdpunkterna skedde tidigare (McCarthys dagar, bl a avrättningen av paret Rosenberg i USA på 1950-talet, internationellt under det blodiga Koreakriget, och missilkrisen med Sovjet 1962).
Om man oreflekterat ser på 1900-talets världshistoria kan man ställa sig frågan varför USA har "engagerat" sig så intensivt och våldsamt i världens alla hörn" Intet konfliktområde har varit för litet för USA att rycka ut med Marinkåren, i synnerhet om det gällt USA:s "bakgård", dvs Mellan- och Sydamerika. Vad är orsakerna till detta "engagemang"" Är det ideologiskt betingat" Finns det någon form av "ansvarstagande" som driver USA:s styrande kretsar att ständigt skapa kriser, att kasta sig in i kriser och föra krig överallt i världen" Ja, det finns definitivt ett drag av att spela sheriffens roll i laglösa vilda västernsamhällen. Däremot har den rollen knappast något med "ansvar" och bra "moral" att göra, vare sig det gäller sheriffen eller USA. Det handlar snarare om USA:s roll som självpåtagen världspolis, beredd att rycka ut överallt där vissa s k spelregler hotas eller åsidosätts..
Denna roll förklaras enklast genom att den upprätthåller ett set av spelregler som ger USA och dess allierade - och den statusen kan skifta mellan år och läge - stora ekonomiska och maktmässiga fördelar. Frågan om makten, eller med ett mjukare ord, dominansen att kunna sätta dagordningen är den mest trovärdiga, övergripande förklaringen av USA-imperialismen.
Makt är grundläggande vid varje försök att förklara dominans i relationen mellan två stater, två grupper av stater eller en superstat och andra stater. Dominans innebär fördelar för den ena parten, snarare än total underkastelse för den andra parten. Det är således inte relationen slav-herre som vi diskuterar, utan en mer konturlöst tecknad makt/dominansrelation. Denna relation kan dock spetsas till, och med militära maktmedel - hot om krig eller krig - visa vem som ytterst bestämmer. Beskrivningen ovan som relationer mellan stater är närmast en schablon. I själva verket talar vi om staternas styrande kretsar. Det finns en rad studier som beskriver hur styrande kretsar förmår "kontrollera dagordningen" och därmed makten över de exemplifierade institutionerna. Lämpliga startpunkter för att hitta sådana studier är t ex hemsidorna för den amerikanska tidskrifter Monthly Review (www.monthlyreview.org och det kanadensiska institutet Global Studies www.globalstudies.ca).
4. Maktinstrumenten
Maktmedel eller maktorgan kan liknas vid pelare som bär upp den konstruktion som USA-imperialismen utgör. Nedan följer en uppräkning av de element som konstituerar styrka och makt inom var och en av 7 angivna pelar. Dessa element kommer att beskrivas i detalj och byggas under empiriskt i annat sammanhang; här får vi nöja oss med en uppräkning:
4.1 Ekonomisk styrka
BNP i relation till ett urval stater eller grupper av länder, liksom tillväxten är enkla mått på ekonomisk styrka. TNC:s omsättning visavi länders BNP anger tyngden i de stora koncernerna, och antalet miljardärer speglar grovt inflytandet från det lilla fåtalet. Banksystemets funktion, internationalisering och ägandet understryker koncentrationen av makten till ett fåtal händer. Med finanskrisen 2008 får också finanskapitalet, eller "luffarkapitalet" sin givna roll i en övergripande maktdiskussion.
4.2 Handel och utbyten på ojämlika villkor
Världshandels utveckling 1945-2005 och de rika ländernas stora andel av denna pekar på ett enkelt sätt ut den skeva maktfördelningen mellan USA och Västvärlden å ena sidan och den övriga världen å andra sidan, med t ex den växand stormakten Kina som ett undantag. Generellt är den industriella produktionen och exporten från grupper av länder, t ex som net foreign direct investments (FDI) i % av BNP 1979-2001 en stark indikator på makt. Förändringen av råvarupriserna i förhållande till förädlingsvärdet hos industrivaror understryker de skeva utbytesrelationer. Vissa strategiska råvaror och energiråvaror, framför allt olja avviker från mönstret. Under vissa perioder har också råvarupriserna stigit. Slutligen pekar länders försörjningsgrad för energi, mineraler och livsmedel på en viktig maktbas.
4.3 Valutor och världshandelsvalutan
Bretton Woods-systemet och dess sammanbrott 1971 är utgångspunkten för dagens situation där dollarn är världens handels- och reservvaluta. Dollarns stora betydelse idag är odiskutabel, men frågan är hur länge till den håller" Vi ser idag anarkin och turbulensen kring valutaspekulationer, och relationen mellan vinster från spekulation visavi den från försäljning av varor & tjänster är skrämmande; mot en stor virtuellt ekonomi står en relativt liten real ekonomi. Det betyder att kriser ständigt kommer att uppstå, och i den situationen råder den starke. Asienkrisen på slutet av 1990-talet utnyttjades av stora amerikanska och europeiska koncerner för s k företagsshopping.
4.4 Politiska institutioner
Makten över politiska institutioner som t ex FN:s Säkerhetsråd ger fördelar och kan användas i det globala maktspelet. Den direkta makten utövas av institutioner som Världsbanken och Internationella Valutafonden, där USA och Västvärlden totalt sätter dagordning. För att öppna upp nya marknader har GATT/WTO, med ständiga avregleringar varit ett behändigt redskap. Tredje världens relativa underordning speglats tydligt i t ex UNCTADs omvandling från en stödjande funktion till ett rent WTO-organ.
4.5 Biståndspolitik och 3v-ländernas belägenhet
Tredje världenländernas försök till alternativa utvecklingsstrategier " "att vrida sig ur det postkoloniala greppet" " har systematiskt torpederats av maktcentra i Väst " UNCTADs utveckling! "Skuldfällan" och lånekarusellen bäddade snabbt för IMF-WB-diktaten om strukturreformer (SAP), där bl a exportdriven ekonomi baserad på råvaror, cach-crops och exportzoner (sweat-shops) stipulerades. Konsekvenser av 3v-ländernas skuldsättning brukar schablonmässigt, men ingalunda felaktigt, sägas vara 20 förlorade år. Ett maktmedel har alltid varit u-hjälpen, vilken även den håller på att radikalt förändras till det sämre. Olika index för utveckling, t ex HDI, FNs Milleniemål och antalet stater i sönderfall är indikatorer på en destruktiv utveckling. Frågan är dock inte entydig, utan fattidomens av- resp utveckling måste problematiseras ytterligare till följd av divergerande uppgifter.
4.6. Militär styrka
Det militär-industriella komplexet i USA, men även inom EU, är en förklaring till uppbyggnaden av USA-imperialismens krigsapparat, i nära samarbete med andra NATO-stater (stora vapenexportörer). Andra frågor som styr den militära slagkraften är årliga kostnader för militära utgifter, antalet baser över hela världen, och NATOs roll, med bl a sidsteppande av FN. En sammanställning av de årliga kostnaderna för militär personal, utrustning och forskning för USA och EU i förhållande till resten av världen visar en fruktansvärd koncentration, och därmed en stark maktposition, i synnerhet för USA.
4.7 Nödvändigheten av ideologiproduktion
Kontrollen över massmedia är ett viktigt maktinstrument för att säkra rätt resultat i de s k fria valen och skapa en viss uppbackning för utplundring och krigsföretag. Media kan grovt sägas trumpeta ut följande budskap, och tyvärr med viss framgång:- Kalla kriget, den bipolära världen - rättfärdigandet av en världsbild - Konceptet "the intertwining of trade and flag"; USAs (och EUs) "nationella intressen" förklaras gälla överallt, i hela världen- Den öppna dörrens politik; frihet för ekonomisk intervenering- En överideologi som rättfärdigar mycket: "Make the world safe for democracy", och efter 2001 "the war against terrorism".
En mer diffus maktfaktor är till tillgången till avancerad FoU-kapacitet vid företag och universitet. Detta område utövar i sig inte makt, men förstärker den existerande makten, t ex genom att öka storföretagens och bankernas försprång framför mindre utvecklade aktörer på världsmarknaden.
5. Slutsats
De ovan beskrivna "pelarna" har gett USA stora ekonomiska fördelar, medan det innebär stora ekonomiska nackdelar för andra stater och hela regioner. Den dominans som USA har utövat och utövar, stödd på sina "pelare", kallar vi USA-imperialismen. Genom termen vill vi i stort ansluta till en marxistiska tradition av historieskrivning (sensu Lenin 1917, Magdoff 1967, Brenner 2002, 2003, Skarstein 2009, Chossudovsky & Marshall [ed.] 2010, Fuchs 2010).
Det finns idag varken fakta eller litteratur som trovärdigt kan förklara varför det klassiskt marxistiska konceptet om imperialismen skulle äga mindre giltighet 2010. Postmoderna ideologer som t ex Hardt & Negri (Imperiet m fl skrifter) eller svenska vänsterdebattörer med tal om militariserad imperialism har över huvud taget inte presterat några empiriska data, utan flytt ut i allmänna spekulationer och tyckanden. Naturligtvis skall det marxistiska imperialismbegreppet problematiseras och granskas, därför att världen hela tiden förändras. Så har också skett, och de grundlägganden dragen tycks uppenbarligen bestå; hunden viftar fortfarande på svansen, inte tvärtom.
Ulf Karlström
Litteratur:Brenner, R. 2002. The boom and the bubble. The US in the world economy. Verso
Brenner, R. 2003. Postscript to paperback edition. Verso
Chossudovsky, M & Marshall, A G [ed.] 2010. The global economic crises. Global StudiesFuchs, C. 2010. Critical globalization studies: An emperical and theoretical analysis of the new imperialism. Science & Society, vol 74(2):215-247
Lenin (1917). Imperialismen som kapitalismens högsta stadium. Populär studie. Valda verk band 1:2, sid 447-589. Moskva 1956.
Magdoff. H. 1968. The age of imperialism. Monthly Review vol 20, nr 2, 5-6
Skarstein, R. 2009. Ökonomi p en annen måte. Abstrakt forlag, Oslo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar